Mörkt rum, solbrillor, keps och hundra ögondroppar. Allt solljus är en ansträngning och ljusstyrkan på mobilen är nere i botten.
Men jag ser! Trots svårigheterna med att öppna ögonen så SER jag när jag väl får upp dem! Svårast är att trotsa hjärnans reflexer att stänga ögonen och att bedöma avstånd.
Det gör inte speciellt ont idag, men svider litegrann. Igår däremot, ont ont.
Jag sov mest hela dagen.
Dagen efter operationen hade jag så ont att jag kräktes. Kroppen kände nog lite panik av att inte se i kombination med plötslig smärta. Men det gick över.
Ska berätta vad som var läskigast med operationen:
Det kom rök och luktade bränt hår när lasern gick igenom mina ögon. Doktor Hans förklarade att det var så det blev när lasern gick genom kroppens celler...
Tog ca 30 sekunder för mig per öga (hade ett synfel på ca -6). Ett öga i taget, första ögat var värst. Själva operationen kändes inte.
När jag kom hem kunde jag läsa texten på TV:n, men när smärtlindringen gick ur ville jag bara sova.
Om jag hade vetat hur läskig operationen trots allt var (pga röken och lukten och ljudet) hade jag tagit de lugnande tabletter som erbjuds!
Man behöver hjälp minst 3 dagar efter operationen, med att fixa schema för alla tabletter och ögondroppar som ska tas, med att hämta ut mer tårersättning på Apoteket, med matlagning osv. Räkna med att inte se någonting på minst 2 dygn (kan förstås variera efter synfel).
All heder åt personalen och doktor Hans på Vårda Ögonklinik! Alla var väldigt trevliga och lugnande och snälla!
Ps. Detta skriver jag från mobilen, själv, vilket inte hade varit möjligt igår. Det blir bättre!
