När jag gick på lågstadiet fick jag hänga ute i kvarteret med kompisarna och skulle vara hemma en viss tid. Då fanns inga mobiler och nu förstår jag knappt hur mamma och pappa vågade låta mig ränna runt utan möjligheten att nå mig, eller jag dem.
Mobiltelefonerna har gett oss både fördelar och nackdelar. Lika mycket som de kan hjälpa oss i många situationer kan de missbrukas av vuxna och barn. Frihet och fångenskap i en och samma förpackning.
Jag är förmodligen inte ensam om att längta tillbaka till tiden då barn lekte Röda Vita Rosen och Dunken mellan husen från skolans slut till middag (och i bästa fall även därefter), istället för att sitta på rummet i en bubbla framför en skärm av valfri storlek.
Nåväl. Tiderna förändras. Men vi får för den sakens skull inte släppa all kontroll.
Jag blir uppriktigt ledsen när barn som inte ens fyllt nio år tillåts skicka elaka sms till kompisar. Ja. Tillåts. Det är ett föräldraansvar att ha inblick och kontroll över hur barnen kommunicerar med sina telefoner. Hur man lyckas bäst med det listar man snart ut.
Jag förmodar att du som förälder är oerhört tacksam för att Instagram och Facebook inte fanns när du var i tidiga tonåren? Med tanke på alla mänskliga misstag du förmodligen gjort i din ungdom. Och hade du kunnat smsa... illa! Låt oss skydda våra barn så långt vi kan. Jag lovar, de kan inte hantera en mobiltelefon. Och nej, det spelar ingen roll vad "alla andra får".
Klicka på länken för att läsa mer om mobbning. Både om vad du kan göra som förälder om ditt barn är utsatt eller utsätter andra, barns rättigheter och vilka skolans/fritids skyldigheter är:
