Efter dagens möte om läs- & skrivutveckling tog jag särskilt till mig några tankar om hur man kan lära elever att tänka och fundera på "rätt" saker; på det väsentliga. PPP, som någon uttryckte sig (Person, Plats, Problem).
Många lärare pratar mycket och ställer många frågor, men att vända frågorna till sig själv och "tänka högt" för att vägleda är något annat. Att helt enkelt visa hur man ska tänka!
Självfallet behöver man inte en s.k. Storbok för att göra det, men exemplet på en film vi såg var så tydligt!
Genom att visa omslaget för klassen och berätta vad man själv ser, tala om högt hur man själv tolkar bilden (Plats, Person, Problem) och högt förutspår vad boken handlar om berättar man samtidigt indirekt hur eleverna själva kan formulera frågeställningar.
Vi förutsätter många gånger att eleverna redan gör detta automatiskt, trots att ingen har visat på exempel. Läraren är alltså exemplet. Eleverna sitter tysta och tittar och lyssnar.
En bit in i boken kan läraren fortsätta att inför klassen ställa sig själv frågor om innehållet, och om antagandena gjorda utifrån omslaget stämde med bokens innehåll.
Läraren kanske funderar högt för sig själv (för klassen) hur boken kommer att sluta. Eleverna kan fundera tillsammans med en samtalspartner en halv minut, och sedan en sammanfattning. "Hade jag rätt i det jag först förutspådde? Hur slutade boken?" Osv.
Jag tror att vi behöver bli mycket bättre på att tydliggöra för eleverna genom exempel som de sedan kan härma.
Vi säger ofta att vi inte är tankeläsare, nåväl, det är inte eleverna heller!