Funderar mycket på hur vi kan träna på detta med läsförståelse och att utveckla skrivandet.
Det är ju inte bara bokstäver och ord längre, utan meningar som har en innebörd, ett syfte. Många elever som läser flytande i den här åldern kan för den delen inte skriva egna berättande texter. Inte heller förstå innebörden av det de läser.
Att som lärare förstå att det är svårt är A och O. Ingenting är självklart. Men att veta hur man ska gå till väga för att lära ut detta är desto svårare!
Jag säger Läs, läs, läs! För jag vet att utan den regelbundna läsningen är det svårt att få flyt i sina egna texter, ett utökat ordförråd och bättre läsförståelse.
För att fånga upp de elever som inte läser hemma, har vi tyst läsning i skolan 15 minuter om dagen. Det gynnar förstås alla, men är extra viktigt om man aldrig läser annars.
(Om du är förälder och läser detta, börja aldrig slarva med den dagliga läsningen).
Att skriva egna berättelser verkar vara svårt för många. Att ge fritt utlopp för sin fantasi och att få ner det på papper.
Tekniska formaliteter som att börja meningarna på olika sätt, är lätt att justera. Svårare verkar det vara att förstå meningen med att beskriva omgivningar, tid, personligheter... Att få till rätt ordning i händelseförloppet, att skapa ett drama. (Man kan förstås slänga in några adjektiv och se vad som händer med texten).
Eleverna verkar tro att de skriver till sig själva! "Men jag vet ju, varför måste jag skriva mer?"
Därför redovisar vi våra texter för klassen regelbundet. Någon form av kamratbedömning blir det också.
Min tanke med undervisningen är just nu främst att eleverna ska förstå varför man beskriver t ex huvudpersonen i en berättelse.
En bok blir oerhört ointressant, för att inte säga meningslös, om författaren utgått ifrån att alla redan vet vad den handlar om från början till slut.
Ja... Detta mina vänner, är en av lärarnas stora utmaningar!
