Att möbleringen av klassrummet har stor betydelse vet vi väl, men hur och varför vill jag veta mycket mer om!
Vår klass har ett mycket litet klassrum som dessutom ska fungera som fritids på eftermiddagarna. Det innebär att man måste kompromissa till viss del.
Så här skriver läraren Ann-Marie Körling om vikten att tänka till när man möblerar klassrummet:
- Om jag är en elev här inne – hur kan jag ta mig från en plats, exempelvis min bänk till pennor och papper. Jag gör den promenaden. Den ska vara lätt och inte innebära att jag stöter i en massa bänkar eller att det på något annat sätt är svårt.
- Om jag är elev här inne – sätter jag mig på en plats och funderar över hur jag kommer att se läraren, tavlan eller något annat fokus som läraren beslutar om ska kunna ses av en elev.
- Om jag är elev här inne – hur kan jag tillåtas förverkliga kursplanernas fyra ord: förklara, analysera, argumentera, generalisera – dvs – kommunicera ledigt och fritt kring det vi arbetar med.
- Om jag är elev här inne – hur kan jag själv ansvara för saker och ting och hur kan jag fritt röra mig och byta plats för att själv ansvara för mitt lärande.
På bloggen "För det vidare" som publiceras av Skolverket finns nytänkande exempel på klassrumsmöblering.
Ett exempel är att eleverna sitter i en halvmåne mot väggen när de arbetar enskilt och i en halvmåne mot mitten vid diskussioner och samtal i helklass (se bilderna i inlägget). Jag kan förstå tanken vad gäller fokus och att vara fri från störande intryck osv. Men hur gör man vid grupparbeten? Och i vårt fall, hur skulle fritids kunna nyttja lokalen i detta fall?
Vårt klassrum är för tillfället möblerat på det enda sättet som verkar möjligt med hänsyn till ytan; tre rektangulära bord med grupper om 6+6+7. En plats står tom eftersom det är 19 elever. Jag inser att det inte är en idealisk möblering för undervisning att ständigt sitta mittemot sina klasskompisar och att ständigt få vrida sig för att se tavla och activeboard. Något måste göras till våren! Men vad?
