Idag körde jag improviserad livskunskap med klassen. Jag gestaltade (efter bästa förmåga) olika scenarion av exempelvis utfrysning, bra och dåliga sätt att försöka få vänner, vad man kan känna och göra när någon försöker påverka på fel sätt. Vad man kan göra om någon verkar gå omkring för sig själv på rasterna, mm mm.
Det här är något som vi pratar om väldigt ofta i klassen men när det blir teater som de själva får vara delaktiga i händer det något, plötsligt lyssnar de på ett annat sätt. Kanske inåt?