GTA, Grand Theft Auto (= "grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel"), en välkänd actionspelserie, får man ju spela om man vill och är över 18 år. Att spela GTA med sitt minderåriga barn eller låta sitt minderåriga barn spela GTA får mig att undra... Hur tänker man då? Är det jobbigt att säga Nej? Känns det verkligen bra i magen?
Vi vuxna kan förhoppningsvis särskilja fantasi och verklighet, men det har ett barn inte alltid lika lätt för. Vilka signaler vill vi skicka med våra barn? Vi vet ju hur viktigt det är med förebilder, och hur snabba våra barn är på att läsa av oss, hur känsliga de är för signaler. Barn påverkas inte bara av fysisk närmiljö och mänskliga kontakter, självfallet påverkas de på samma sätt som vuxna - fast MER - av allt runtomkring.
Jag säger inte att alla barn som spelar GTA själva använder våld, eller blir mer våldsbenägna i framtiden, inte heller att de får en snedvriden bild av verkligheten. Men vi borde fundera ett slag på vad vi skickar med våra barn för värderingar hemifrån. Om vi tror att spelet stannar bakom skärmen har vi nog helt enkelt ingen koll. Vi måste tänka om i så fall. Göra om och göra rätt.
Föräldrar, ni behöver prata med varandra. Ta gemensamma beslut i skolklasserna och stötta varandra när barnen utmanar. "Men han får ju..." behöver inte alltid vara sant! Ring och fråga! Barnen blir dessutom så mycket tryggare när många föräldrar/familjer står på samma sida, när de märker att ni pratar med varandra, bryr er om varandra, bryr er om varandras barn, värnar om barnens arbetsplats och klimatet där, kommer överens.
Vi vuxna kan förhoppningsvis särskilja fantasi och verklighet, men det har ett barn inte alltid lika lätt för. Vilka signaler vill vi skicka med våra barn? Vi vet ju hur viktigt det är med förebilder, och hur snabba våra barn är på att läsa av oss, hur känsliga de är för signaler. Barn påverkas inte bara av fysisk närmiljö och mänskliga kontakter, självfallet påverkas de på samma sätt som vuxna - fast MER - av allt runtomkring.
Jag säger inte att alla barn som spelar GTA själva använder våld, eller blir mer våldsbenägna i framtiden, inte heller att de får en snedvriden bild av verkligheten. Men vi borde fundera ett slag på vad vi skickar med våra barn för värderingar hemifrån. Om vi tror att spelet stannar bakom skärmen har vi nog helt enkelt ingen koll. Vi måste tänka om i så fall. Göra om och göra rätt.
Föräldrar, ni behöver prata med varandra. Ta gemensamma beslut i skolklasserna och stötta varandra när barnen utmanar. "Men han får ju..." behöver inte alltid vara sant! Ring och fråga! Barnen blir dessutom så mycket tryggare när många föräldrar/familjer står på samma sida, när de märker att ni pratar med varandra, bryr er om varandra, bryr er om varandras barn, värnar om barnens arbetsplats och klimatet där, kommer överens.
Läsvärda Länkar:
